En begränsning i sig
En av de största skillnaderna mellan streaming och traditionell uppspelning är det faktum att ett delmoment helt raderats ut. Användaren får på gott och ont inte chansen att genomföra det tidskrävande tillvägagångssätt den tidigare uppspelningsmöjligheten krävde. Hen behövde åka och köpa alternativt låna videokassetten för att sedan själv placera den i bandspelaren. Vad som tilläggas ska är att det här skapade en omedveten känsla av att göra det själv. Gemene man omsatte på ett ögonblick teori till praktik för att därefter njuta av det som skulle spelas upp.
Den ack så viktiga motoriken kunde för de allra minsta användas till det här typen av lite roligare aktiviteter. Barnet lärde sig efterhand att det här skulle innebära att det förmodligen skulle leda till att någonting roligt skulle visas på burken.
Idag slussas våra barn in 
i en vardag präglad av lättillgänglighet samt att det inte behöver läggas särskilt mycket energi för att någonting roligt ska komma ur det. Deras hjärnor får med alla skärmar och apparater inte chans till den nödvändiga utveckling som de annars mår så bra av. Det kan i längden innebära att de både får svårt att följa mänskliga instruktioner samt problem med den annars ack så viktiga ögonkontakten. Streaming ger utrymme för att det här ska kunna pågå hela tiden och det medför samtidigt att barnen också vill ha mer av det de redan får. Dessa har suttit fastklistrade vid tv-apparater tidigare också men med den stora skillnaden att en begränsning trots allt kunde sättas.
Streaming handlar om det obegränsade tittandet vilket även smittar av sig på andra plan.